Hade idag tänkt följa upp lite om resultaten i Karlskrona, men det känns inte speciellt viktigt just nu… Tänker på Turinas fru och barn efter dödsfallet, tänker ännu mer på den svenska tennisspelaren som gick bort nyligen, alldeles för tidigt.
Det är så tungt.
Men…
…fy fan va bra jag har det. Är tacksam för allt.
Man vet aldrig hur mycket tid man har kvar på jorden, Det gäller att leva livet medan man kan!
Så ett tips till er, taget från filmen Nyckeln till frihet:
Lite intressant är det med futuretävlingen som just nu spelas i Karlskrona. Som det ser ut skulle Jeppe kunnat vara med och faktiskt ha en chans att kvala in, men vi kör inte det racet, vi har saker att träna på för tillfället samt sommartouren i Kil att tänka på.
Karlskrona alltså. Vi börjar med kvalet som avslutades idag:
Överst i lottningen var den förstaseedade fransmannen Laurent, som jag på förhand tänkte att om han var ok skulle kvala in med tanke på spelarna som stod i hans väg, vilket han också gjorde.
Andra man att kvala in var Fred Simonsson, som gjorde vad han skulle, men vilka resultat det blev? Helt otroligt, vad hände? Om någon vet, maila mig gärna!
Tredje spelare är Philip Möbius, som är intressant rent resultatmässigt. Jag har aldrig sett honom spela (vad jag kan minnas) men resultaten jag har sett i Sverige är rätt intressanta. Inga stjärnor han behövde slå för att kvala in här direkt, men ändå bra gjort!
Den fjärde spelaren är Stefan Milenkovic. Kul att han fick kvala in eftersom han spelar på heltid, kan ju dock inte tänka mig att den spanske kvalfinalisten är någon större stjärna. Slutreflektionen på den här delen av kvallottningen är att man kanske ska tänka över sitt tävlingsschema om man åker 100 mil för att ta 13 bollar i första omgången trots att man inte haft ”otur” i lottningen. Såg inte matchen i fråga, men just saying…
Daniel Windahl är ett annat svenskt hopp som hamnat lite i skymundan av bröderna Ymer, men han är bra och gjorde det han nästan inte kunde misslyckas med i den här kvalgruppen.
Finnen i sjätte har jag ingen aning om, så ingen kommentar.
Att Gustav Hansson skulle vinna första matchen var väntat, att han sen kvalade in är inget jag kan säga något om eftersom jag inte känner till Pel, holländaren soom stod för motståndet i kvalfinalen. Hansson har talang, hoppas han kan satsa på riktigt och inte flamsa ur. Har inte sett honom på länge, men några tveksamma insatser rent mentalt har den reslige hemmaspelaren stått för förut. Hoppas att han har mognat, tankningen i SM i Växjö för något år sen var till exempel fruktansvärd. Slut på sånt nu?
Siste man är Filip Bergevi. Sist jag såg hans första motståndare Shabib, var denne helt ok men väldigt stabbig, vet inte hur han ser ut nu. Vinst mot Nima Madani känns självklart om Bergevi inte har en dålig dag, Madani har inte varit lovande (läs: lång och stor för sin ålder) på många år.
Så mycket för tillbakablickar, huvudtävlingen då?
Vi har några intressanta matcher här. Gustav Hansson mot danske Wedege och Simonsson mot finske kvalaren Pollanen är intressanta, likaså Milenkovic mot slovenen Urbanija. Jag har nästan ingen aning om motståndarna, men jag ska ändå sticka ut hakan och tippa dessa tre matcher, såga mig GÄRNA om jag har fel, det är helt ok! Jag tror att Simonsson vinner om han tar sig i kragen efter kvalet och att Milenkovic/Hansson förlorar. Hansson har viss chans tror jag dock.
Övriga svenska vinster tror jag Eriksson, Windahl och självklart Isak Arvidsson står för på den övre halvan. Jesper Brunström är en riktigt trevlig kille, men om han inte har gjort ett ofantligt ryck på sista tiden förtjänar han varken ett wc eller kommer att ha en chans att vinna.
På den undre halvan är det än mer intressant för en nyfiken person som jag. Man har gett wcn här till Tubic och Adaktusson och det skulle vara kul att ha buggat rummet där folk satt och delade ut wcn, förutom Morgan Johansson (som jag kan förstå för att han är hemmaspelare, annars makear det ingen sense) har jag ingen förståelse för hur tankegången gick, så om någon vet får den personen gärna höra av sig och berätta…
Så till de intressanta matcherna på den undre halvan! Milos Sekulic mot wc-spelaren Igor Tubic, Det är en 60-40 match med fördel Milos, inte mer, i alla fall inte med den informationen jag har om spelarna och hur det såg ut sist jag såg dessa spelare in action. Om Renard inte tar fram en megachoke bör han väl också vinna sin match och att se hur bra Möbius kan göra det mot 791-rankade Maiga ska bli kul. Rosenholm ska så klart vinna sin första match utan problem, men han har inte vunnit mycket i år och jag har inte sett hans form så det kanske kan bli i alla fall lite jobbigt för titelförsvararen som dessutom har en stor del av sina rankingpoäng att försvara här.
Nu till de två ÖVERLÄGSET intressantaste matcherna i huvudtävlingens första omgång! Stackars Christian Lindell har verkligen dragit nitlotten i och med Jacob Adaktusson och trots att Adaktusson gör lite blandade resultat känns det rent spontant som 50-50 mellan dessa två. Största godbiten sparas till sist, Brydan möter Bergevi. Brydan är en riktigt speciell spelare och person och matchen kan bli tuff om han får en dålig inledning. Här har vi omgångens skräll, jag tippar att Bergevi plockar Brydolf, även om jag inte har sett Patrik spela på riktigt länge nu.
Hur det blir till slut följer ni via länkarna på tennis.se, men om ni går den vägen, glöm inte bort att skriva www först…
Nej, jag pratar inte om kokain… Inte heller socker, som är väldigt dåligt för oss, eller den hemska varan vi fått alldeles för mycket av under vintern i flingform från ovan. Nej, jag pratar om pasta. Pasta, speciellt då vit sådan är fan inte bra. Punkt. Vitt ris är inte heller det särskilt lyckat för ett hälsosamt liv.
När jag var yngre kunde jag häva ur mig vilka fördummande saker som helst mot någon som gjorde något som antingen var korkat eller kanske rent av farligt (som att ha Lätta eller Becel eller liknande hemma och ge sina barn, FY FAN så dumt!), men nu är jag gammal och förståndig och gör inte sådant längre. Nu har jag kommit på att folk letar efter information som rättfärdigar ett dåligt beteende för att deras sinnen ska lugnas, men det är någonting jag inte tänker göra. Jo, kära läsare, jag BRYR mig faktiskt om barn även om jag inte skulle vilja ha några springandes omkring hemma.
Jag pratade med en förälder (som ska få vara anonym) häromdagen och berättade om en undersökning som gjorts. I undersökningen berättas historien om en VD för ett företag som sitter inne på sitt kontor, när vice VDn kommer in och har ett förslag. Det här förslaget kommer att generera vinst till företaget men också vara dåligt för miljön, så vice VDn frågar om VDn tycker att det är en bra eller dålig idé att genomföra detta projekt? VDn säger typ ”Jag skiter i miljön, gör vad som ger företaget störst vinst”. Frågan i undersökningen är nu om VDn aktivt förstört miljön med sitt val? Drygt 82% tycker att så är fallet, inklusive den här föräldern jag pratade med för några dagar sedan.
När jag ställde frågan till honom varför han serverar sina barn snabbmakaroner och färdigköttbullar laddade med e-medel svarade han att det var smidigt. Jag sa att det vore bättre att laga vettig mat, men föräldern hävdade att det var enkelt och snabbt med snabbmakaronerna och att det inte fanns mer tid för att laga mat. Självklart måste du väl ha mer tid på dagen att avvara frågade jag och fick till svar att kanske någon timme på kvällen, klockan 21 eller 22. Jag tyckte att det kanske kunde vara läge att inte sitta och surfa på nätet den timmen utan laga mat till efterföljande dag istället, men föräldern sa sig inte ha ork till det. Fine sa jag, men tar du inte då likt VDn ett aktivt val att försämra dina barns hälsa? Jo, det erkände föräldern, vilket på ett sätt är bra men också skrämmande.
En annan förälder lagade lunch på klubben till sitt barn, snabbmakaroner kokades i en kastrull, med två medkokande korvar… ”Död i kastrull” kan vi döpa den maträtten till!
Nu har jag som sagt mognat (om än ytterst lite) så pass att jag har förstått att man inte bara kan såga folk, för då får man inga vänner… Inte för att jag på något sätt vill ha fler vänner, men jag tänkte ändå komma med ett bra tips på lunch:
900 g potatis/grönsaker som, med lite kryddor, har frysts ner. Fungerar bäst att tillaga i ugn, men jag brukar steka i lite olivolja när jag äter det till lunch på klubben. Suveränt! Det är inte bara gott, det är billigt också! 900 g räcker blir en portion för mig, men för junioren som fick korven kokad med pastan räcker det till tre portioner. Kostnad? På Daglivs kostar en påse 30 spänn. Som hittat! Det finns inga undanflykter, nu rycker vi upp oss alla människor, för nästa generations skull!
Igår klockan 10 gick Täby Extreme Challenge av stapeln vid Ensta Krog i Täby. TEC har två olika distanser, 100 miles (drygt 16 mil=4 marathon i följd) och 50 miles (dryga 8 mil=ca två maror). Jag var anmäld till 100 miles distansen eftersom jag då kunde välja att springa hela och även hoppa av efter halva och få en tid på 50 miles om jag av någon anledning skulle vilja/behöva göra det.
Sedan jag för första gången har börjat följa ett marathon-träningsprogram, designat för att ta mig under 3 timmar på Stockholm marathon 1 juni, har jag börjat köra intervaller och backträning. Det här är något nytt för mig och det jag har märkt är att det är mycket slitigare för kroppen med de snabba träningsformerna än vad det är att bara gå ut och lufsa lugnt och fint som jag gillar. Under de senaste veckorna har jag haft ont i utsidan av vänster hälsena och eftersom det nu är nära Stockholm marathon ville jag inte ta risken att skada mig ytterligare, därav bara en dubbel mara igår.
Eftersom jag först hade tänkt köra den fulla distansen gick det till en början väldigt långsamt. TEC springs på en drygt 10 km lång bana och under det tredje varvet började det göra riktigt ont i hälsenan. Jag joggade på och försökte tänka på annat, men efter den första maran kändes det som om någon högg mig med en kniv i foten och då började jag fundera på att kanske bara ta 8 varv. Man vill ju inte riskera någonting…
I början av åttonde varvet domnade hälen och hälsenan bort, vilket normalt brukar vara skönt eftersom det brukar betyda att det bara är att springa på och bekymra sig om smärtan som oundvikligen kommer senare efter loppet, men den här gången tänkte jag annorlunda. Jag bestämde mig för att bara köra dubbelmaran, så det här varvet fick bli mitt sista. Jag drog på ordentligt och passerade 20-25 löpare under mitt sista varv. Sista varvet blev mitt snabbaste, det tog ca 1:15. Med tanke på att jag stått ungefär 10 minuter i tältet vid varvningen och ätit samt gått första kilometern efter det är jag rätt nöjd med min avslutning. Skulle tippa att det åttonde varvets sista 9 km tog runt 45 minuter, vilket är en tid som många sätter upp mål för att nå. När dom startar alldeles fräscha alltså…
Idag är jag lite sliten i hälsenan och aningen stel i benen, men känner mig oförskämt fräsch. Skönt att veta att jag kan riva av en dubbelmara utan större problem, även om det inte var jättesnabbt.
Till sist: Grymt bra arrangemang! Täby TEC är en otroligt välarrangerad upplevelse, allt från banmarkeringar till tidtagning och vad som finns att äta/dricka. Sveriges bästa lopp.
Är du en av de personer som tycker att tennisens damer bör tjäna lika mycket som herrarna? Håll då käften! Ett smart drag av damernas tour är att man har lyckats med konststycket att under Grand Slam tävlingarna få damernas matcher varvat med herrarnas. Jag satt själv på en tomt gapande Arthur Ashe stadium i New York för några år sen och väntade på att matchen mellan Na och Jankovic skulle ta slut i väntan på att Federer skulle komma in och damma av någon stackars brasse. Stadion fylldes mer och mer och i slutet av dammatchen var det fullt. Knappast damernas förtjänst, men bra gjort av WTA att lyckas få till det.
Nu läste jag en finfin artikel i en skittidning (fick länken skickad till mig) och kan inte tro mina ögon! Vilka jävla sopor! Skäms för i helvete för att ni får betalt om ni inte klarar av en simpel tennismatch utan att halvt dö på kuppen. Jag, en gammal lönnfet farbror, har sprunigt 7 mil i över 30 grader, då ska väl två proffs klarar en tennismatch utan att behöva forslas ut i rullstol?
Ska man skratta eller gråta, eller helt enkelt bara bli fly förbaskad? Döm själva:
Jag satt på Mellqvists café tidigt imorse och år frukost med Maria Klein. Det är alltid mysigt att hänga med Maria och idag fick jag sällskap av en grym espressino och då är det ännu behagligare.
När jag väntade på Maria som var och beställde kollade jag min Hotmail i telefonen och såg att jag hade fått ett lustigt mail från Twitter. I mailet stod det att Carina Borén numera följer mig på Twitter. Det lustiga med det här mailet är att jag igår fick höra talas om en lokaltidning i Bålsta som hade en artikel som berättade om två kvinnor som ska resa ner till Istanbul för att sedan springa hem till Stockholm. Carina Borén är tydligen från Enköping och därför stod det om henne och hennes vän i tidningen. Sen får jag dagen efter ett mail, helt slumpmässigt känns det som, där det alltså står om Twitterföljningen. Lite kul.
När jag läste i tidningen om deras löpresa slog det mig hur härligt det kommer att bli för tjejerna att göra den här resan, att ge sig ut på det här äventyret. När man är mitt uppe i livet tänker man inte alltid på sakerna man skulle vilja göra, som man borde göra, innan det är försent. Om DU skulle dö idag, skulle du vara nöjd med livet du har levt upp till den här stunden?
Jag har tänkt på det flera gånger, att släppa allt här hemma och flytta utomlands och testa hur det skulle vara. Helst då till New York, så klart. Jag har också tänkt på hur underbart det skulle vara att ge sig ut på ett äventyr som tjejernas Istanbul-Stockholm. Jag körde en minivariant sommaren 2011, där jag etappsprang mellan Nerja och Marbella på den spanska solkusten. Det var underbart. Det var bara här och nu, inga måsten och inga samtal med någon förutom att försöka göra mig förstådd när jag skulle använda min knackiga spanska för att beställa mat.
Det fanns som sagt inga måsten, inga lögner, inget bullshit. Jag förstår inte ofta vad man ska, får och bör säga i olika sammanhang, det är jag den förste att erkänna. Det har säkert också en stor del i att jag allt som oftast har valt att ha mina förhållanden med kvinnor max några timmar långa… Jag tycker inte om spelet socialt, lögnerna och som sagt allt jävla skitsnack.
Ibland är det andra tränare, ibland är det föräldrar eller spelare, men det är mycket bullshit även inom tennisen. Oärlighet är utbrett. Det verkar inte som om de flesta människorna man kommer i kontakt med kan läsa andra människor. Föräldrar borde snabbt förstå att jag inte uppskattar oärlighet, eftersom sanningen alltid brukar poppa upp ändå förr eller senare, varpå jag blir helt vansinnigt irriterad. Om man har en son eller dotter som spelar tennis och satsar men kanske inte vill att junioren i fråga ska göra som jag tycker i ett visst läge kan man väl bara säga det? Nej, då ska det tjafsas och ljugas och man ska spela ett spel som jag verkligen hatar. Ärlighet varar längst, i alla fall för mig.
Min löpresa, den som jag drömmer om, går jorden runt. Jag skulle släppa allt i Sverige och bara dra iväg. Så enkelt, så underbart. En annan dröm är naturligtvis att dra över till New York och bosätta mig på Manhattan, att bara vara där och inte nödvändigtvis behöva lämna NY igen. Det är klart, det finns säkert lögner och skit där också, men bara att få vara i NY är tillräckligt underbart för att bli bedövad från det.
Häromdagen la jag upp ett klipp från Youtube, en låt med Jay-Z och Alicia Keys. Här är Alicia Keys själv, mycket bättre när man slipper Jay-Z…
Till sist vill jag passa på och berätta om den ultimata sanningen. Jag gick andra året på college i USA och bodde på campus samt hade tre mål mat om dagen i skolmatsalen. En tjej som var ett år yngre än jag kom och åt varje dag på ungefär samma tider som jag och det övriga tennisgänget. Vi satt i den sektionen av matsalen där alla idrottsmännen satt och vi spanade in den här tjejen. Hon var en riktigt 10-poängare. En sådan tjej som ALLA, oavsett vilken typ man än föredrar rent utseendemässigt, kollar på och säger ”wow”. Ingen vågade gå fram till henne, så het var hon. Inte ens de coolaste och mest uppskattade idrottsmännen, de som var stjärna i baseball eller quarterback i amerikansk fotboll, vågade gå fram till henne.
Jag har aldrig varit rädd för att prata med nya människor så jag bestämde mig för att göra ett försök. Det gick ett sus genom vår del av matsalen och 100-talet idrottsmän väntade i andakt när den töntige utlänningen skulle gå fram och försöka ragga upp Guds gåva till mannen. Jag hade lite handsvett och det pirrade i magen, men jag staplade fram och hasplade ur mig någon form av hälsningsfras. Jag presenterade mig och fick lite respons av tjejen, som hette Veronica, när jag körde ett ”So, do you come here often?”.
Det blev faktiskt mer än ett litet respons och helt plötsligt var vi mitt uppe i ett trevligt samtal där den här vackra och närmast perfekta tjejen skrattade åt mina skämt, tittade mig djupt i ögonen och la handen på min axel. Jag kände mig varm inombords, full av confidence och bra självkänsla. Jag hade biljetter till Bill Cosby som skulle uppträda i skolans gigantiska aula den kommande helgen så jag frågade om hon hade lust att gå med mig. Kanske kunde vi äta en bit före och fortsätta vårt trevliga samtal? Svaret jag fick, svaret som jag berättade för de andra idrottsmännen och fick höra då och då under resten av året, satt som en slägga i magen: ”Oh, I’m sorry, I only date really good looking guys”.
Resten av året bjöd titt som tätt på skämtsamma, men inte alltid helt roliga, kommentarer. Att be om saltet och få till svar att ”Oh, I’m sorry, I only pass the salt to really good looking guys” var givetvis inte så kul till en början, men på ett lite sjukt sätt uppskattade jag ändå Veronicas ärlighet. Jag var ju inte tillräckligt snygg, så mina chanser var därför noll. Inga krusiduller där inte, bara pang på.
Jag tror inte att det kommer bli några större förändringar runt omkring mig. Löpturen runt jorden lockar verkligen mer och mer, mycket på grund av detta. Vem vet, det kanske är dags snart?
Det har varit en fin dag i en av världens bästa städer. Stockholm är en mysig liten stad och topp-3 i världen, men har ingen chans mot världens bästa stad…
Ser ni var det är? Union square, Manhattan, New York. Jag rev av ett tröskelpass idag som blev ca 12 km långt. Jag lyssnade på Magnus Hedmans bok ”När ljuset släcks” under tiden. Ok läsning (lyssning…).
Rapporter kom från Falun där Jeppe spelade semifinal i vintertouren och vann tiebreak i avgörande mot Stenberg efter en tre timmar lång match. Jag gjorde några ärenden och fixade lite småsaker hemma medan Jeppe spelade final mot 35-åriga Mathisen från TK Hobby. Torsk 4-6 5-7 kändes som ett litet antiklimax och synd att inte spela lika bra idag som igår, men nästan hela vägen in i mål och maximalt antal matcher! 4000 spänn som plåster på såren var säkert helt ok för Jeppe det också…
Efter Jeppes match gick jag ut och sprang igen. Tänkte bara köra ett lugnt och lite kortare pass lyssnandes på Hedmans bok, men efter att ha sett bilden på Union square och sett filmen Hitch som utspelar sig i New York fick min autistiska sida spel… Lyssnade på samma låt under hela löprundan, en runda som till slut blev 30 km lång. En mara totalt idag alltså, känns ändå helt ok i benen, lite sliten i vaderna bara…
Låten jag lyssnade på, som jag faktiskt hade på repeat, i 30 km var denna. Lyssna och njut av refrängen!
Jag hade aldrig hört Sean Banan prata förrän jag hörde honom i TV4 soffan härom morgonen. Efter att Mr. Banan gått vidare till finalen i schlagern så blev han tydligen sågad av en annan pajas, nämligen Tommy Körberg, som tyckte att Sean B inte kan sjunga utan bara är en showman. Sen sa Tommy något om att Banan inte hörde hemma i samma musikaliska sammanhang som Tommy. Sean Banan var rätt cool där i morgonsoffan och erkände rakt av att Körberg har rätt i allt han säger. SB sa att han är inte bra på att sjunga, men däremot på att showa (inte för att det lilla jag såg i morgonklippet där Banan har blöja är något jag skulle kalla för bra show men ändå…) och då ska man väl maximera sin styrka?
Så JÄVLA rätt Sean! SB tyckte att vi i Sverige är för snabba med att peka på svagheter, när man i själva verket borde fokusera på det man är bra på. Inom tennisen i Sverige är det något vi skulle kunna ta till oss, så till alla er som läser det här är dagens tips: FOKUSERA PÅ DET NI ÄR BRA PÅ OCH FÖRSÖK MAXIMERA ANVÄNDANDET AV DEN STYRKAN!
Lite resultat för Bålstas spelare: Felicia Abdel-Daim går från klarhet till klarhet, idag nya, grymma resultat i Örebro. Har försökt övertala Felicias pappa Michel att han ska skandera den gamla ramsan ”Vem vill bo i Örebro?!” om Felicia möter någon örebroare men är tveksam till att jag får igenom den…
Jeppe Johansson-Holm spelar vintertouren i Falun och vann idag sin andra match i tävlingen, mot Stefan Milenkovic med 6-1 6-1. När Jeppe ringde frågade jag hur han tyckte spelet hade känts och fick svaret att han spelat ”som på träning”. Bra, fortsätter det så tror jag inte att det finns någon i den lottningen som slår honom.
Lycka till imorgon Felicia och Jeppe!
Nu ska jag iväg och ha lite kul. Lämnar er med världens bästa sitcom-klipp hämtat ur världens bästa serie som utspelar sig i världens bästa stad.
Härom dagen stod jag och pratade med några personer om mat. Mat som till exempel vit pasta och köttbullar (färdiga, dvs fulla av e-medel) är tydligen normen för en normal barnfamilj idag. Man hittar undanflykter och skyller på tidsbrist. Att investera i hälsan är tydligen inget man vill prioritera.
När det ibland blir hämtmat eller snabbmat går man gärna på restauranger som McDonalds och även om man inte äter pommes (vilka de flesta låter sina barn göra) är maten ändå skit, att tro något annat är bara att lura sig själv. Jag hörde ett intressant fakta om McDonalds för några veckor sedan: En vanlig hamburgare ska i USA i mitten av åttiotalet ha kostat 99 cent. Idag kostar den, trots inflation, 69 cent. Någon som tror att det är bra grejer i den hamburgaren?
Och för er som inte är så hälsomedvetna och tror att kycklingen är bättre, ÄVEN om den inte är friterad (vilket alla nuggets är=uselt att äta), think again. Ni har bevisligen inte sett den här bilden som har florerat på nätet ett tag…
Till er som ändå vill gå och äta chicken McNuggets med era barn: Smaklig måltid!
